Vila i frid

Idag är det en vecka sedan min mammas faster gick bort. Det har varit en jobbig vecka med väldigt mycket känslor och tankar. Har nog aldrig tänkt så mycket som idag exempelvis..
Hela dagen har haft en konstig ton över sig. Jag vaknade flera gånger under natten med en känsla av obehag. Sedan fick jag sysselsätta mig mesta dels av dagen, tills jag kom till jobbet.
Kl 19 är det jag som går upp och ropar när jag jobbar kväll, precis som förra onsdagen. När klockan var 8 minuter över 19 började jag tänka på det exakta klockslaget då hon gick bort vilket jag inte vet, utan jag fick ett sms av min mamma kl 19.15, så jag gissar på runt 8- 10 minuter över 19.00. Samtidigt som jag tänker på detta känner jag hur det blir kallt i denna rutan jag sitter i då jag ropar. Jag började frysa om händerna och näsan. Jag trodde jag inbillade mig så jag kände på min näsa som var iskall och jag la handen på ryggen och det gick flera rysningar genom kroppen.
Jag fick ett sms av min mamma som skrev att dom där hemma hade tänt ett ljus för henne kl 19.00 .. Hade viljat vara med.
Det hade även klingat på våran dörr och en man hade stått där ute. Min syster öppnade och mannen frågade om mamma var hemma. Hon hade gått till dörren och då fick hon en broschyr av honom. På framsidan av denna broshyren hade det bl.a stått något liknande som: Vad händer när man dör? Kan man träffa dom döda? Finns det en gud som bryr sig om oss?

Är det en tillfällighet? Vet inte.. Eftersom jag tror att de döda "hälsar på" hos oss levande ibland tolkar jag det som ett tecken. Hon kollar till oss. Hon visar sin närhet på ett sätt som hon vet att vi tolkar på det sättet hon vill. Hon ser att hon är sörjd och saknad. Hon ser att vi har frågor vi aldrig kommer få svar på. Hon ser våra tårar. Hon vet att vi tänker på henne.

Begravningen är nästa onsdag. Jag har inte varit på en begravning innan förutom när jag var runt 5 år, men då förstod jag inte allvaret. Nu förstår jag allt. Trots att jag vill tro att det är overkligt så har jag börjat inse att en människas liv har slocknat.. En människa som jag pratade med nästan varje dag. En människa som såg mig växa upp. En människa som brydde sig om mig och min familj otroligt mycket.. 

Vila i frid. 


Kommentarer
Postat av: Sandra

Jag beklagar :/

2008-10-23 @ 02:23:50

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0