AngieFlangie

Vi hör det varje dag. Vi stödjer forskningen om det. Vi fruktar det. Vissa lever med det. Vi kan inte göra något åt det.

För nästan 1 månad sedan fick min mormor besked om att hon har en elakartad cancer i en vätska som dom fann i hennes lungor och lungsäck. Man har inte hittat någon tumör ännu,trots att hon har genomgått röntgen ett antal gånger, men cancercellerna finns i hennes kropp. Det är inte heller sklett eller blodcancer hon har, vilket gör det ännu mer förvirrande om var hon har cancer. Hoppas på besked denna veckan..

En helt vanlig tisdag efter skolan stack jag hem till Jonatan. Hans mamma kilade iväg snabbt och köpte små baguetter som vi skulle äta som lunch. När hon var tillbaks satte vi oss i vardagsrummet och åt. Vi skrattade och hade trevligt.

Detta skulle förändras.

Under tiden vi satt och åt lunch ringde min mamma. Jag svarade lugnt och frågade var hon var och hon svarade att hon hade varit och hos min mormor som låg på sjukhus, främst för kraftig viktnedgång och ryggbesvär.

Jag frågade hur det var med min lilla mormor(hon är tvärliten, 150 cm). Tonen i min mammas röst ändrades direkt och jag reste mig från bordet och gick mot hallen.

"Hon har cancer" sa min mamma. Sen blev allt svart för mig.

Jag bröt ihop totalt och fick panik. Hela jag skakade och jag kände mig svimfärdig. Både Jonatan och hans mamma hjälpte mig att bli lugn, men jag var i någon jävla psykos. Allt jag tänkte på var att jag skulle hem.

Denna dagen har förändrat mitt tankesätt och min inställning till livet. Att veta att min mormor bär på en dödlig sjukdom har gjort hela min vardag osäker. Det låter överdrivet, men detta är första gången något "stort" inträffar mig.

Jag är rädd för vad som kommer här näst. Jag är rädd för hur jag kommer reagera på nästa steg.

Man själv behöver inte vara drabbad av sjukdomen för att BLI drabbad. De anhöriga till den insjukna är minst, om inte mer utsatta. Särskilt när man inte vet vad det är man har att göra med. Allt blir mycket enklare när man har svar på alla frågor man vill ha svar på för att kunna förstå situationen bättre. För mig är allt suddigt.

Vill även tillägga att jag känner med er som har anhöriga med cancer eller själva lider av det. Ni är inte ensamna.

Vi får be till någon högre makt att dom i framtiden hittar något som utrotar denna djävulssjukdomen.